Vi har fått ett datum!

Jag rusade bort för att kolla postlådan idag och mycket riktigt där låg det - brevet från sjukhuset med ett datum och ett klockslag. Så nu vet vi, och nedräkningen har börjat på allvar.
Känns pirrigt!

Ikväll blir det Youvetsi till middag, grekisk lammgryta med feta ost i, inte dumt alls. Och nya lila tulpaner står på bordet, härligt att hålla fast vid traditionen med fredagsblomma fast jag inte orkar dokumentera dem längre... Nu längtar jag bara efter att mina killar ska komma hem så fredagsmyset kan börja. Charmprinsen har blivit en riktig goskille och vill bara mysa med mamma i soffan hela kvällarna, inte mig emot!

Go' helg på er!

Storebror filosoferar om bebisars matvanor...

Scenario 1:
Charmprinsen sitter och leker med sitt Fisher Price-hus med små plastdockor i. 'Här är mamma, pappa, mig och lillebror' säger han. Jag ler och tänker att det är fint att han förstår och verkar glädja sig åt vad som komma skall.
Han placerar ut familjen runt matbordet och ger klart besked 'vi ska spisa middag, pölse & makaroni' (favoriträtten). Jag tar tillfället i akt och förklarar att lillebror inte kan sitta i en stol med en gång han kommer ut ur mammas mage, och dessutom äter han inte pölse utan kommer bara dricka mjölk.
Charmprinsen tittar på mig med en blick som säger ungefär 'är du helt tosig eller?!' och utbrister 'neeej mamma, men han kan få brödskiva med syltetöy!'.

Scenario 2:
Charmprinsen får tag i 'svangerskapsboken' och börjar bläddra. Han tittar på bilder av gravida damer och små söta bebisar, men så plötsligt fastnar han på en bild av en ammande dam. Jag förklarar att bebin dricker mjölk ur mammans bröst.
Charmprinsen spänner ögonen i mig och säger med en bekymmersrynka mellan ögonen 'det är ikke lov att bitas mamma!'.

Dunderklumpen gör förutbestämd entré

Efter långt sjukhusbesök idag är det nu bestämt, lillskrutten kommer till världen på kejserligt vis precis som storebror. Fortfarande ovisst dock vilken födelsedag han kommer att få, men mor är förnöjd med beslutet. Det känns skönt att ha något att förhålla sig till efter flera komplikationer under denna graviditeten och mycket oro i kroppen sen förra födseln.

Däremot var det ett tufft läkarbesök idag. Tidigare har jag bara träffat söta, snälla medelålders damer (både jordmödrar och läkare) som fått mig att känna mig väl till mods. Men idag fick jag träffa en specialistläkare från östeuropa som påminnde starkt om den obehagliga damen i Stephen kings gamla film 'Misery', huga!

Så nu väntar vi spänt på brev med besked om vilket datum som gäller. Kanske det bara är en sisådär tre, fyra veckor kvar... overkligt! Och det visade sig idag att det är en dunderklump i min mage, för lillskrutten är över genomsnittet stor och har gått upp ett helt kilo bara de senaste tre veckorna..

En sak som förvånade mig väldigt var att så fort beslutet om kejsarsnitt fattats så var det första läkaren frågade mig: 'vill du ha fler barn?'. Hon fortsatte ivrigt: 'för om du inte vill det så kan vi sterilisera dig samtidigt, annars kostar det 6000,- om du vill göra det vid ett senare tillfälle'. Hmm... Det blir nog inte några fler barn för oss, men att fatta ett sådant beslut kändes allt för definitivt för mig, i vart fall där och då.

En annan sak som både förvånade och sårade en aning var reaktionen från någon som står mig nära när jag berättade om kejsarsnittet. 'Jaha' sa hon. 'Ja, sa jag, men det känns bra jag vill det själv'. 'Varför det?!' kom det ur henne inom loppet av en nanosekund med en obehaglig underton. Och jag tänkte i mitt stilla att hon om någon borde känna både mig och min historia så pass gott att hon förstod varför. Och oavsett, varför döma mig om det är min önskan? Jag känner ingen prestige i det att föda naturligt, så varför ska någon annan känna att jag lurar naturkrafterna om jag själv är bekväm med beslutet? Märkligt vilka känslor det väcker i folk.

Ny favoritchoklad!

Mjölkchokad med apelsin och kardemumma, smakar som barndomsfavoriten romerska bågar fast med en twist, mmmm....

Snöstorm suger mammutkuk. Punkt slut.

Helvetes satans jävla skitväder!!! Och vad hände med snöröjningen Oslo Kommun? Jag känner att den här snöstormen förvandlar mig till en bitterfitta av dimensioner. Jag lyckades få 'racerbilen' upp för branta backen till vårt hus men det var på håret - och kostade mig både svett, frustration och tårar.
Imorgon ska jag spela på Lotto, och vinner jag ska jag köpa en stridsvagn så att jag kommer fram överallt, alltid. Grrrr...

Slapp av!

"Ta det med ro! Ju mer du stressar desto mer stressad blir babyn!"

Jag har hört det många gånger nu, och har blivit sjukskriven för att just vila och ta det med ro. Och efter att ha tillbringat denna dag i hemmets lugna vrå kan jag bara konstatera att jag är urusel på att slappa och inte göra någonting vettigt...

Jag har; putsat fönster in- och utvändigt, städat toaletterna, dammsugat, tvättat golv, tvättat två maskiner med kläder, handlat mat, plockat undan på Charmprinsens rum, etc.

Jag har i ärlighetens namn försökt slappa av - jag satte mig i go'stolen med kaffe och tidning - men det är ju begränsat hur länge man kan sitta där och uggla. Å andra sidan skulle jag nog kunna sammanfatta oroligheterna i Egypten för de som inte hängt med på nyheterna på sistone..

Jaja, nog om det. Igår fick Charmprinsen sina första kalsonger! Jag insåg att han inte helt förstått poängen med dem när han satte dem på huvudet. Men efter ett tag sprang han runt i dem stolt som en tupp och sjöng 'akkurat som pappa med lynet bil!'.
Well, nu har ju inte Mr Handsome kalsonger med Lightning Mc Queen på, men i övrigt var det helt riktigt iakttaget av sonen. När han några timmar senare skulle gå och lägga sig var det inte snack om annat än att han skulle ha de nya kalsongerna på sig - utanpå pyjamasen - så att han såg ut som Stålmannen, sötnosen.

'Jeg elsker mamma o pappa'

Tänk vad några ord kan göra med en...
Inte nog med att språket lossnat på allvar för vår lille Charmprins, men idag använde han språket för att visa oss att han är glad i oss. Vi blev så paffa och så otroligt glada för denna spontana kommentaren, vi älskar ju vår lille kille över allt på denna jord!

En annan stor kärlek i Charmprinsens liv för tillfället är 'joomies'. Varje eftermiddag efter barnehagen kör vi hem och så löper Charmprinsen in i köket för att hjälpa pappa laga 'joomie'. Han stoppar banan och jordgubbar eller blåbär i mixern, häller i mjölk under noggrann övervakning av Mr Handsome, fyller på med kesam och - till den stora lyckan: trycker på knappen på maskinen så att det låter 'vroooom'. Och vips har man en välsmakande 'joomie'. (Även kallad smoothie av världens vuxna befolkning.) NAM, kempegodt! :)

På lillebror-fronten är det mycket action för tillfället, när man minst anar det får man en spark som gör att man kommer helt av sig. Häromdan tappade jag besticken när vi satt och åt så ont det gjorde. Jag är väldigt gravid nu och har bland annat svårt att få på mig skorna och att sova... Vaknar mitt i natten av ett jäkla halabaloo i magen och kan inte somna om, så när klockan väl ringer på morgonen känner jag mig som en hålögd zombie.
Men samtidigt som det börjar bli tyngre att vara gravid så kan jag inte sluta tänka på att det antagligen är sista gången jag kommer att uppleva den här känslan och då blir det genast lite lättare att stå ut med. Det är en helt speciell upplevelse att känna ett barn sparka i magen, och jag försöker bevara känslan, spara den som ett minne som jag kan bära med mig...

Vi börjar bli otåliga nu och gläder oss tills vi ska få se på lillebror, vi undrar hur han kommer se ut och hur han kommer vara till sättet - kommer han likna storebror? Det är underligt att tänka på och helt omöjligt att föreställa sig. Vi är nyfikna och gläder oss! Och nu är det inte länge igen, tiden går fort nu på slutet, bara två månader kvar.