Imorgon fyller jag år...

...och jag vet inte vad det beror på - att jag blir äldre, att jag sitter ensam i mörkret o filosoferar och lyssnar på mina sovande barns tunga andetag eller helt enkelt att årets sista dagar fungerar som en uppsummering, utvärdering och generellt förstoringsglas för de känslor man bär på? Men jag önskar mig mest av allt ett gott nytt år och ett gott familjeliv utan för mycket stress och magont. En plats på jorden för oss där vi mår bra, har tid över, kärt folk runt oss och nära till naturen. Inte för långt från jobb och barnehage, i ett hus med en hage som inte kostar fläsk.
Finns det?

Äntligen jul!

Inte många nissar i sikte, en ganska avskalad, naturlig jul i år. Imorgon börjar juleferien för Charmprinsen '-yes, yes, yes!!!' som han uttrycker det själv. Det ska bli fantastiskt att få uppleva den här julen med honom, den första julen då han har full koll på vad som ska ske och förväntningarna är på topp. Och så är det ju lillebrors allra första jul, kos det med!

Med önskan om en god jul o ett gott nytt år!
Kram

Glitter, djävulskatter & 'ooosia'

Vi förbereder oss för morgondagen. Här bakas det djävulskt goda bullar och Charmprinsen har fått ljus och glitter och går omkring och skrålar 'oooosia, oooooosia'. När jag påpekar att det heter 'sankta LLLLucia' bara tittar han pillemariskt på mig och skrålar ännu högre 'OOOOOsia'.

På Wikipedia kan man läsa att begreppet Lussekatt från början inte hade något att göra med Lucia, utan ska etymologiskt härledas till Lucifer, alltså djävulen. Det var i Tyskland på 1600-talet som seden med lussekatter kom till. För att hålla den ljusskygge djävulen borta färgades lussebullarna med den gula saffranskryddan. De ljusa bullarna ansågs skrämma bort Lusse, alltså Lucifer. Lussekatter har även kallats dyvelkatter (djävulskatter).

Man lär så länge man lever...

Startskottet för årets julpyntande har gått och i år fick jag för mig att jag ville dekorera med kottar lite varstans. Men när jag såg att en kotte kostade flera kronor att köpa i butiken fick jag snålslag och tänkte att jag ju minsann bor i skogen så det här fixar jag lätt som en plätt gratuit! Men när jag kom ut på min skogspromenad blev jag besviken - alla kottar såg ut som på bilden till vänster medan jag ville att de skulle se ut som på bilden till höger...
Jaja, hur mycket kan man tillåta sig att sura över kottar tänkte jag och plockade med mig några hem iallafall och strödde ut dem på ett gammalt zinkfat med några ljuslyktor på. Det blev sådär...
Men döm om min förvåning när jag kom ner morgonen därpå och kottarna såg ut precis som jag önskat att de skulle göra - de sprätter nämligen ut när de torkar! Ganska fascinerande att jag levt snart 36 år av mitt liv utan att veta detta...