torsdag 30 september 2010

Lite spänd...

Ska på första svangerskapskontroll imorgon. Sist fick jag avbeställa tiden. Denna gången blev jag utskälld av receptionisten för att jag ringde så pass sent, hon menade att jag borde haft min första läkartimme för flera veckor sedan.

Jag är stressad nuförtiden, det är mycket på jobb och det är hormonsvängningar upp och ner. Jag får huvudvärk. Jag sover dåligt och drömmer mardrömmar. Så inledningen på denna graviditeten har varit långt ifrån harmonisk och behaglig...

Men jag håller tummarna för att de resterande 25 veckorna blir desto bättre!

onsdag 22 september 2010

How Big Is Baby?


How Big Is Baby?

Tack Mari för mycket underhållande länk! :)

söndag 19 september 2010

2:a försöket att förklara...

När Charmprinsen äntligen förstått att bebisen fanns i mammas mage rusar han fram och sliter upp min tröja för att se på bebisen. Konfunderad ser han upp på mig och slår ut med armarna som om han ville säg 'jaha, och var är då den där bebisen då? jag kan minsann inte se någon'.

fredag 17 september 2010

Charmprinsen ska bli storebror!

Japp, nu har nyheten nått de flesta tror jag. Vår lilla familj ska utökas. Känns helt fantastiskt och pirrigt!

Charmprinsen har varit väldigt upptagen av kompisarna på dagis som fått småsyskon och kommit hem med bestämd min och sagt 'jag (vill ha) bebis mamma!'. Vi avslöjade nyheten för honom häromdagen, att mamma faktiskt har en bebis i magen och att han ska bli storebror. Det var bara det att han missuppfattade en liten teknisk detalj i förklaringen... För nu går han runt och slår sig själv förnöjt på magen och säger 'bebis'!

söndag 12 september 2010

AB Lindén-Nybø

En väninna undrade varför man väljer att skaffa familj. Och eftersom vi uppenbarligen inte är på samma planet funderade jag över hur jag skulle kunna svara på hennes fråga på ett sätt som gjorde att hon kunde förstå mitt val.

Jag har alltid drömt om att starta en egen firma. Det har till dags dato inte blivit av, däremot har jag startat familj och i mina ögon så är det två koncept som inte är så olika trots allt. Vi (min sambo och jag) fungerar som ledningen i vårt gemensamma företag. Vi har en medarbetare (vår son). Vi driver ett mycket framgångsrikt företag där vi med jämna mellanrum genomför trivselundersökningar för att fastställa att alla anställda har det bra. Det har de! Å ena sidan är det ju så att det inte är alla gånger vår medarbetare är enig i ledningens beslut, men å andra sidan är det inte alla gånger ledningsgruppen är enig sinsemellan heller. Men vem har sagt att det ska vara enkelt att vara småföretagare?

Innan vi startade vårt familjeföretag njöt den nuvarande ledningsgruppen till fullo av ansvarslöshetens möjligheter! Vi var ute och festade, vi åkte på weekendturer, vi shoppade saker vi inte behövde, vi gick och la oss sent och sov lääänge. Men efter att ha levt på det viset i några år så började vi tröttna. Vi hade väl helt enkelt fått nog och var redo för något nytt. Vi utnyttjade inte längre storbyns alla möjligheter, vi vaknade tidigt och var först av alla på caféet på lördagsmorgonen, vi ville utnyttja helgen och inte sova bort dagarna. Och eftersom vi älskade varandra så satte vi oss en dag ner och bestämde oss för att försöka starta ett gemensamt familjeföretag. Det tog ett tag innan vår ansökan gick igenom, men när vårt företag väl blev verklighet så var det helt underbart!

Inte en dag har vi ångrat oss, och inte saknar vi vårt gamla liv heller. Vi har fått en ny tillvaro som ger oss så otroligt mycket mer. Självklart finns det tillfällen då vi tänker att ledningsgruppen kanske borde ansöka om permission och bara åka till en ö med vajande palmer på i ett par veckor. Och det finns dagar då vi är så till de grader missförnöjda med vår medarbetare och hans uppförsel. Men för det allra mesta är vårt lilla företag en succébedrift. Som i dagarna funderar på att expandera och utöka antalet anställda!