Ända sedan Charmprinsen gjorde entré i denna värld har han (delvis) blivit matad med mjölkersättning. Han är nu 16 månader och i stort sett allätare, vilket borde innebära att vi avvecklade ersättningen till förmån för tex vanlig mjölk. (Speciellt Charmprinsens kökspersonal - det vill säga hans arma föräldrar - hade uppskattat att slippa gå upp i arla morgonstund och mäta upp pulver, koka vatten, skaka flaska och avkyla denna dryck till exakt rätt temperatur uppnås.)
Men innebörden i uttrycket "morgonstund har guld i mun" kan för Charmprinsen direkt översättas med "morgonstund har NAN i mun". Det finns nämligen INGENTING han njuter så mycket av som när frukosten är avklarad och hans kära flaska med varm NAN serveras. Då lyser han upp som en sol, greppar förtjust flaskan med bägge händer (som om det vore en dyrbar skatt), och trippar som på moln in till sin myshörna där han lägger sig ner och nästintill andaktigt avnjuter sin älskade NAN i fullständig harmoni. Att säga att han är beroende av sin NAN är en stark underdrift. Jag ser för mig scenariot med avvänjning - något i stil med behandlingshem för drogberoende med gigantiska abstinensproblem...
Ska vi orka ta kampen eller ska vi bara låta honom njuta iväg? Och varför ta bort ett av livets stora glädjeämnen för vår lille prins?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar