Skötbordets vara eller inte vara...

När jag var gravid med Charmprinsen så köpte vi ett Leksvik skötbord från Ikea. Skötbord kändes som en självklarhet, det var ju där man skulle 'bonda' med sitt barn, gulla och sjunga och pussa (och byta blöja).
Men det var ju så fult! Huga! Så jag ägnade oändligt många timmar åt att slipa ner det. (Ska det va, ska det va ordentligt!) Sen målade jag det knallgrönt, köpte vita porslinsknoppar och limmade dit Charmprinsens namn i roliga cirkusbokstäver i trä. Finfint!
Och visst, vi använde skötbordet religiöst till en början, men det tog inte många månader innan Charmprinsen inte låg stilla en sekund och det bara kändes besvärligt. Så skötbordet förpassades ner i källaren och där fick det faktiskt stå kvar och skämmas när vi flyttade...
Dessutom kan man ju inbilla sig att alla barn borde gilla att byta blöja. Det kan ju inte vara speciellt skönt att gå omkring nerkissad kan man tycka. Men ack så fel man kan ta! Charmprinsen tycker att det är pest att byta blöja, ett nödvändigt ont - inget mysigt gullande där inte...
Så jag skrattade gott när jag läste Radhusmammans inlägg - för precis såhär är det: "Visst, de första veckorna bytte vi nog där, men inte nu. Nu går man och hämtar en blöja när bebisens byxbak hänger lite väl mycket, sedan jagar man rätt på bebisen och brottar ner honom på plats."