Dunderklumpen gör förutbestämd entré

Efter långt sjukhusbesök idag är det nu bestämt, lillskrutten kommer till världen på kejserligt vis precis som storebror. Fortfarande ovisst dock vilken födelsedag han kommer att få, men mor är förnöjd med beslutet. Det känns skönt att ha något att förhålla sig till efter flera komplikationer under denna graviditeten och mycket oro i kroppen sen förra födseln.

Däremot var det ett tufft läkarbesök idag. Tidigare har jag bara träffat söta, snälla medelålders damer (både jordmödrar och läkare) som fått mig att känna mig väl till mods. Men idag fick jag träffa en specialistläkare från östeuropa som påminnde starkt om den obehagliga damen i Stephen kings gamla film 'Misery', huga!

Så nu väntar vi spänt på brev med besked om vilket datum som gäller. Kanske det bara är en sisådär tre, fyra veckor kvar... overkligt! Och det visade sig idag att det är en dunderklump i min mage, för lillskrutten är över genomsnittet stor och har gått upp ett helt kilo bara de senaste tre veckorna..

En sak som förvånade mig väldigt var att så fort beslutet om kejsarsnitt fattats så var det första läkaren frågade mig: 'vill du ha fler barn?'. Hon fortsatte ivrigt: 'för om du inte vill det så kan vi sterilisera dig samtidigt, annars kostar det 6000,- om du vill göra det vid ett senare tillfälle'. Hmm... Det blir nog inte några fler barn för oss, men att fatta ett sådant beslut kändes allt för definitivt för mig, i vart fall där och då.

En annan sak som både förvånade och sårade en aning var reaktionen från någon som står mig nära när jag berättade om kejsarsnittet. 'Jaha' sa hon. 'Ja, sa jag, men det känns bra jag vill det själv'. 'Varför det?!' kom det ur henne inom loppet av en nanosekund med en obehaglig underton. Och jag tänkte i mitt stilla att hon om någon borde känna både mig och min historia så pass gott att hon förstod varför. Och oavsett, varför döma mig om det är min önskan? Jag känner ingen prestige i det att föda naturligt, så varför ska någon annan känna att jag lurar naturkrafterna om jag själv är bekväm med beslutet? Märkligt vilka känslor det väcker i folk.